Pollenallergi – en överreaktion i immunsystemet och ett folkhälsoproblem

På 1800-talet ansågs pollenallergi, eller hösnuva som man sade, vara något sällsynt som bara drabbade överklassen. Under senare delen av 1900-talet ökade dock antalet fall av pollenallergi så mycket att det tillsammans med astma och eksem kom att kallas ett folkhälsoproblem av Socialstyrelsen. Även om ökningen i antalet nya fall har avstannat något räknar man idag med att ungefär 20 procent av befolkningen har pollenallergi, vanligast mot gräs- och björkpollen.  Vissa upplever kanske enbart täppt och rinnig näsa under några dagar på våren medan andra dras med svåra symtom under hela sommarhalvåret.

Pollenkorn bildas hos fröväxter som en del i fortplantningen. Pollenkorn är mikroskopiskt små och sprids hos vissa växter med hjälp av vinden. De kan då fastna på slemhinnorna i ögon, näsa och svalg. När pollenkornen kommer i kontakt med slemhinnorna hos en person som är allergisk reagerar immunförsvaret med en allergisk reaktion på pollenkornen trots att dessa egentligen är ofarliga för kroppen. Den allergiska reaktionen orsakas av att antikroppar binder till ämnen i pollenkornen vilket får mastceller att bland annat frisätta histamin. Histamin ger upphov till olika allergiska symtom – rinnande näsa, nysningar, klåda i ögonen och i svåra fall även andningsbesvär i form av astma.

Man vet inte varför vissa människor blir allergiska och andra inte, men man vet att ärftlighet är en viktig faktor. Om en förälder är allergisk är risken att barnet utvecklar allergi ungefär 30 %. Är båda föräldrarna allergiska ökar risken till 50 %. Om båda föräldrarna har svår allergi, mot många olika ämnen, är risken 70 % att barnet får allergi.

Senast uppdaterad torsdag, 23 mars 2017